Uppför...
Just precis idag känns det alldeles för mycket uppför. Det är en tuff tid att jobba med försäljning. Mitt jobb är hundra gånger roligare när jag får jobba med att forza försäljning snarare än att pressa kostnader. Som omvärldsläget är verkar detta kunna bli ännu ett "kostnadsår" och det tär. Samtidigt är det en del av uppdraget, om än inte den roliga delen... Tisdagar är jag som bekant inte mitt allra bästa jag. Ofta rätt uppgiven. Hemskt att säga att det är så jag blir av ledningsgruppsmöten, men det är dessvärre fallet. Hade velat komma därifrån full av kraft att förändra världen. Istället känner jag allt som oftast att jag behöver skrapa ihop den lilla blöta pölen som jag utgör. Får skaffa högabsorberande trasa eftersom det inte finns någon tid att spilla, har en miljon saker att göra. Jajemän, det får bli kvällsjobb. Till detta kommer tvättid. Je taime. Jag och Karla var ute på en mustig runda i söndags. På bilden har jag precis bestigit det som kändes som världens högsta berg. Det känns det fortfarande som i min rumpa... Ska faktiskt prioritera att rumpträna upp till Dalvik innan det är dags att åter börja hamra på datorn. Det är jag värd. Dessutom är det bara åtta dagar tills jag kan titulera mig 29-åring och kroppen behöver lite mer anstängning än för några år sedan... Det värsta med situationen som den är, är att jag känner mig dålig. Riktigt dålig på mitt jobb. Någonstans vet jag givetvis att så inte är fallet, men det är svårt att skaka av mig känslan. Jag får jobbet gjort men är rejält missnöjd med resultaten. Hastar mig igenom viktiga uppgifter och är inte härvarande i samtal. Applicerar med anledning av detta en rejäl dos av besvikelse på mig själv och det skapar en nedåtgående spiral. Önskar att jag vore full av självförtroende och inte tog jobbet på så blodigt allvar. Att jag kunde borsta av mig och att säga att mitt bästa är bra nog. Att inte minsta motgång alltid beror på mig. För jävla svårt att vara en duktig tjej uppvuxen med en rejäl portion jante varje dag. Jaja min gamla lipsill, fram med trasjäveln nu och ner i tvättstugan med mig. Det lär ju åtminstone inte bli bättre av att man gnäller...
