Tjalalalala - happy times!
Måste faktiskt säga att det trots den sega morgonen var något av ett framgångskoncept att vara på jobbet redan kl.07. När jag gick hem redan strax efter kl.17 kändes det som att jag förtjänade det och jag hade fått en hel del gjort redan innan lunch. Bland annat tagit mig igenom de 60 mail som hade på ett så förmånligt sätt trillat in sedan i torsdags kväll. Har haft utbildning på jobbet idag som jag och mina grymma kollegor Miki och Tomas hållit i. Inte inom mitt absoluta expertområde så man fick ju bränna på för kung och fosterland för att nå ut. Inte mitt absolut största problem. I synnerhet inte efter att vi sålt bäst i Sverige under föregående vecka och sprängt den underbara 3 miljonersvallen i lördags. Det var flera år sedan vi sålde så bra under en dag så det framkallade både gåshud och en liten tår i ögonvrån när beskedet nådde mig igår på bussen från Stockholm. Hurra! Apropå mina grymma kollegor så skrattade vi som vanligt oss igenom dagen vilket Miki satte ord på när han sa att vi gör det roligt för varandra varje dag på jobbet. Pia Sundhage skriver i sin underbara ledarskapsbok ”Spela på bästa fot” att man är varandras miljö och att man gör varandra bra. Det tror jag verkligen är sant och jag är lyckligt lottad att ha så många runt omkring mig på jobbet som verkligen får mig att känna så. Säljgänget är verkligen en grupp människor som understryker denna devis. Har rekryterat hela härliga skaran och dessa 14 chefer är en grupp fantastiskt ambitiösa, drivna och härliga människor. Mina kollegor i LG och många fler av de jag jobbar närmast är också fantastiska. När jag föregående vecka fick erbjudandet att ta en ny säljchefsutmaning i ett annat varuhus var alla dessa människor en del av att jag direkt tackade nej. Min chef var en annan. Jag tror faktiskt att man ska välja sin närmsta chef före att välja sin tjänst. Ja, jag har det rätt bra som Ni hör. Mitt i att man har en jäkla massa att göra och emellanåt befinna sig på randen till vad som är alldeles för mycket behöver man stanna upp och fråga sig frågan; har jag kul på jobbet? Passion för det man gör och i synnerhet i det man gör är för mig essentiellt. Att vara så bra man kan där man är har alltid fört mig till nästa utmaning och försatt mig på en resa som jag ännu inte ser ett slut på. Det var fantastiskt vad djupsinnad jag gick och blev helt plötsligt. Skyller på att jag i den tillfälliga avsaknaden av Caddyn (miss you baby!) gick hem från jobbet och fick sådan reflektionstid som jag hade så gott om i mitt tidigare billösa liv. Inte helt onyttigt! Nu har jag tagit mig ytterligare en promenad, denna gång upp till Dalvik (nya favvisrundan) och samtidigt fått mig en rejäl Karlberginjektion. Härliga skratt, härliga underbara Älska Livet-människa! Gläds också ofantligt åt det faktum att andra Kagan landar in i Jkpg imorgon. Saknar det vardagligt lättsamma och tillgängliga hänget vi hade och ser fram emot lite av den varan närmsta dagarna. I helgen bär kosan mot Gbg och diverse trevligheter. Bland annat Karros 30-årsmiddag då det redan är dags att återse tjejerna. Herre Gud, det är tummen upp på livet ordentligt dessa dagar. Och i både kök och rum är ljusen tända, julstämningen på plats krönt att Jills julskiva som strömmar ur högtalarna. Inte mycket mer att säga än LOVE LIFE! Gör det, det är så fantastiskt onödigt att ha annan inställning än så!
