På bättringsväg!
Har idag sakta men säkert börja knata längs den krokiga bättringsvägen. Tack gode Gud innebär detta också att jag och Ulrik gått skilda vägar. Ett rejält lågvattenmärke av sällan skådat slag, när jag inte riktigt hann till toan utan ropade på Ulrik från hallen. Vet inte riktigt om man ska vara ledsen att man är ensam vid tillfällen som dessa. Lite hjälp hade man inte dött av. Å andra sidan ser man ut och beter sig så vidrigt att man är glad att ingen ser en. Nu har jag ju faktiskt överlevt, och onsdag-torsdag ska jag hinna utföra veckans jobb som jag var rädd att inte hinna på fyra dagar. Mustigt, men det löser sig. Fick även boka in en liten snabbvisit i Väderstad på väg upp till Sthlm. Varför? Jo, för att jag har världens bästa pappa! Vi får se om allt går i lås. Hoppas! To be continued... Just det ja, den så kallade lårkakan. Den visade sig inte riktigt bli fullt lika stor som jag befarat och kanske borde gå under namnet blåmärket istället. Färgen däremot, den kan man ju faktiskt inte alls klaga på!
