Utomhus
Jag kommer att låta väldigt gammal (vilket jag ju förvisso börjar bli) när jag säger följande; jag ÄLSKAR att vara utomhus! I synnerhet sommartid ägnar jag inte många vakna jobbfria minuter inomhus. Idag, denna ljuvliga lediga nationaldag, har jag varit utomhus nästintill hela dagen. Sammanlagt har jag gått nästan tre timmar och faktiskt joggat (!!!!) nästan 10 minuter. Haha, 10 minuter tänker man då, man ja, det är för mig en bedrift! Som jag (mkt pretentiöst) skrivit i flertalet jobbansökningar kan jag gå hur långt som helst (försök till dubbelbottnad fyndighet) men inte ens springa en halvmil. Det sista är verkligen sant, jag kan inte springa en halvmil. Nu har jag ju som klar motsättning till detta bestämt mig för att springa Göteborgsvarvet nästa år. Mycket oklart beslut...
Åter till ljuvliga soliga dagen idag. Har även hunnit med en bra stund i solstol och faktiskt även nästan en timme på handduk för att sola ryggen. Hatar att sola ryggen. Inte bara fysiskt plågsamt utan även psykiskt. Får ont i rygg, armar, nacke och, hör och häpna, knän. Dessutom känns det alltid som total waste of time att inte sola ansiktet. Med tanke på hur röd framsidan ändå lyckats bli kan väl denna timme ses som rätt vettig. Jag solar så klart smart, hela spf8 i sololjan och ytterst fundersamt hur det kommer sig att jag är blodröd istället för gyllenbrun. Lika förvånad varje år...
Kvällen bjöd på överraskning i form av fina föräldrar på besök med tillhörande bjudmiddag på Piren. I vanlig ordning, precis som varje år, överlevererar Piren i fråga om knapphändig service. Undrar om man själv var lika jäkla vimsig när man sprang runt på Smögenbryggan? Goda räkor iaf och en alldeles för stor mjukglass. Fantastiskt att försmaken för mjukglass är på väg tillbaka efter åtta års hårt motstånd skapat av just tidigare nämnda Smögensomrar.
Återstår av dagen bara att testa det andra av de två nya Diornagellack jag köpte på halvkanelen senast i Sthlm. Efter vinlunch på Bistro Berns var spontanköpkraften stor i Diordisken på NK. Det första var ett turkost ("Nirvana") vilket efter första användningen direkt degraderades till tånagellack. Fortfarande rätt tveksam till om det gör sig ens där... Nummer två heter "Red Royalty" och det känns jku så klart väldigt mkt mer lovande! Superfantastiskt ytligt att skriva om nagellack, men på den fronten är jag en obotlig diva.
Avslutar medan radion (iphonen i laddaren och därför inget spotify) spelar Springsteens "Dancing in the dark". Känns som ett tecken och superb laddning inför en mycket lovande vecka!!
