Smögenfeeling
Ikväll har vi i LG bjudit Team support och KomIn på trerätters som tack för genomförandet av en fantastisk ombyggnad av övre plan. De har verkligen gjort ett hästjobb och jag är mer än nöjd med resultatet. Eftersom jag inte är någon vidarevärst klippa i köket blev jag dukning och servisansvarig. Härligt att duka för KomIn, man kan liksom inte göra helt rätt då... Iaf en mycket lyckad kväll då jag själv åt alldeles för mycket och är därför mao proppmätt. En känsla jag kan relatera väldigt starkt till... Så många människor som är stor del av min vardag och som jag tycker så mycket om. Lätt att ge mycket, ibland för mycket, när man är omgäldad av sådana inspirerande människor!
Cyklade precis hem och var så där riktigt jäkla skittrött. Fick en enorm Smögenfeeling. På för- och eftersäsong när man hade jobbat ett riktigt megapass på Glasscafét och var på väg hem i snålblåst och undrade var sommaren på riktigt var. När man var äckelmätt efter att ha hållt sig igång med hjälp av diverse socker- och fettbaserade snacks. När man hade på sig en jacka som man hade tagit med sig men egentligen hoppats få slippa ha under de tio veckorna på Bohusparadisön. Hade faktiskt samma fula jacka idag, det är helt omöjligt att slita ut en PEAK-skaljacka och det ska gudarna veta att den har ju inte blivit snyggare eller fått bättre passform sedan 2005 då jag gjorde sista Smögensommaren. Den sommaren var jag 22, nu är jag 28. Vad hände med tiden och var har åren tagit vägen? Så lycklig att inte längre vara 22, men hoppas inte tänka samma sak när jag är 32.
Sista sommaren på Smögen, när jag alltså var 22 och Karro var 23, kände vi oss nästan gamla. Undrar hur man hade känt sig där idag? Den sommaren var vi trötta och slitna ochd et var tre av tio veckor kvar. Vi hade som vanligt festat alldeles för mycket och levt på tok för osunt. Där och då hade man kunnat bestämma sig för att ändra livsstil och ta det lugnt sista tiden. Vi tog ett annat beslut och festade 18 av de resterande 21 dagarna. Andra kom tillbaka från sommarlov, jag hade nog egentligen behövt ett till när jag återvände till Jönköping och IHH. Undrar om jag redan där visste att jag inte skulle slutföra min utbildning? Den vintern anställdes jag på var tredje helg på IKEA. The rest is history, vilken resa det har varit! Idag sitter jag i ledningsgrupp med all den press det medför men också med otrolig möjlighet att påverka. Skrämmande häftigt. Nu väntar en sommar och ambitionerna och kraven är höga. Ömsom rädd att misslyckas (trots att det är något man inte får vara), ömsom taggad till tänderna. Ge mig nästa veckas ledighet och energiska dagar och jag ska ta mig an vecka 26-29 som man tar sig an tjuren vid hornen!
Imorgon ska jag får feedback från mitt gäng med utgångspunkt av VOICE, vår humankapitalmätning. Jag känner mig sliten och rädd att inte kunna tackla denna feedback på ett bra sätt. Succéartat att vi senare på kvällen, i samma grupp, ska fira in sommaren men afterwork... Jag har gjort detta tusen gånger innan och lovat mig aldrig igen, jobbat alldeles för många dagar i rad och tröttat ut mig till den milda grad att smärttröskeln är skrämmande låg. Tre dagar till och sen aldrig mer. Eller...?
Hade tänkt att jag skulle skriva något om sommarvärdarna som idag offentliggjorts. Spar det tills imorgon eller torsdag. Ska kort nämna att jag def kommer att lyssna på Pia Sundhade och Jan Carlzon. Har under våren läst ledarskapsböcker av dem och imponrats stort. Hjärtlig rekommendation mao!
Borde infoga ett par bilder men orkar inte hämta iphonesladden. Borde skriva ett par jobbmail men ska istället lägga mig. Borde ta bort tacky-avskavt nagellack men inser att jag är och får se lite avskavd ut även imorgon istället. Sov gott, jag kommer köra en oomstridlig megadäck så fort huvudet nuddar kudden.
Cyklade precis hem och var så där riktigt jäkla skittrött. Fick en enorm Smögenfeeling. På för- och eftersäsong när man hade jobbat ett riktigt megapass på Glasscafét och var på väg hem i snålblåst och undrade var sommaren på riktigt var. När man var äckelmätt efter att ha hållt sig igång med hjälp av diverse socker- och fettbaserade snacks. När man hade på sig en jacka som man hade tagit med sig men egentligen hoppats få slippa ha under de tio veckorna på Bohusparadisön. Hade faktiskt samma fula jacka idag, det är helt omöjligt att slita ut en PEAK-skaljacka och det ska gudarna veta att den har ju inte blivit snyggare eller fått bättre passform sedan 2005 då jag gjorde sista Smögensommaren. Den sommaren var jag 22, nu är jag 28. Vad hände med tiden och var har åren tagit vägen? Så lycklig att inte längre vara 22, men hoppas inte tänka samma sak när jag är 32.
Sista sommaren på Smögen, när jag alltså var 22 och Karro var 23, kände vi oss nästan gamla. Undrar hur man hade känt sig där idag? Den sommaren var vi trötta och slitna ochd et var tre av tio veckor kvar. Vi hade som vanligt festat alldeles för mycket och levt på tok för osunt. Där och då hade man kunnat bestämma sig för att ändra livsstil och ta det lugnt sista tiden. Vi tog ett annat beslut och festade 18 av de resterande 21 dagarna. Andra kom tillbaka från sommarlov, jag hade nog egentligen behövt ett till när jag återvände till Jönköping och IHH. Undrar om jag redan där visste att jag inte skulle slutföra min utbildning? Den vintern anställdes jag på var tredje helg på IKEA. The rest is history, vilken resa det har varit! Idag sitter jag i ledningsgrupp med all den press det medför men också med otrolig möjlighet att påverka. Skrämmande häftigt. Nu väntar en sommar och ambitionerna och kraven är höga. Ömsom rädd att misslyckas (trots att det är något man inte får vara), ömsom taggad till tänderna. Ge mig nästa veckas ledighet och energiska dagar och jag ska ta mig an vecka 26-29 som man tar sig an tjuren vid hornen!
Imorgon ska jag får feedback från mitt gäng med utgångspunkt av VOICE, vår humankapitalmätning. Jag känner mig sliten och rädd att inte kunna tackla denna feedback på ett bra sätt. Succéartat att vi senare på kvällen, i samma grupp, ska fira in sommaren men afterwork... Jag har gjort detta tusen gånger innan och lovat mig aldrig igen, jobbat alldeles för många dagar i rad och tröttat ut mig till den milda grad att smärttröskeln är skrämmande låg. Tre dagar till och sen aldrig mer. Eller...?
Hade tänkt att jag skulle skriva något om sommarvärdarna som idag offentliggjorts. Spar det tills imorgon eller torsdag. Ska kort nämna att jag def kommer att lyssna på Pia Sundhade och Jan Carlzon. Har under våren läst ledarskapsböcker av dem och imponrats stort. Hjärtlig rekommendation mao!
Borde infoga ett par bilder men orkar inte hämta iphonesladden. Borde skriva ett par jobbmail men ska istället lägga mig. Borde ta bort tacky-avskavt nagellack men inser att jag är och får se lite avskavd ut även imorgon istället. Sov gott, jag kommer köra en oomstridlig megadäck så fort huvudet nuddar kudden.
Kommentarer
Postat av: Karro
Det beslutet måste vara ett av våra absolut bästa! Kram, älskar din blogg!
Trackback
