Kämpingementalitet!

Då hade man precis skrivit ett inlägg där svart blev vitt och där framtiden var ljus. Sen försvann inläggs-fan-i-helvetes-jävlar-fan. Sitter och räknar till 10 men har kommit till 100 utan resultat. Buhu! Nu får jag frasa ihop något där både hjärta och hjärna är uttömda och där packningspaniken återigen ligger som ett töcken över Sjögatan. Satfläsk grande!

Tvätt, packning, kvällsmat och mental omställning till härligt Kämpingeliv. Jag längtar! Kämpinge är mitt andhål och bara tanken på att jag är där inom ett dygn skänker sådan ro. Det pirrar nästan i kroppen. Det kommer det att göra på riktigt när jag imorgon sitter på Buss100 från Malmö och glider ut över Näset. Aaaah, underbart! Denna vecka har varit en pärs. Gled in på jobbet vid halv tre och slutade glida ungefär två minuter senare. En folkhord som ville mig både det ena och andra jagade från den sekund jag steg in genom dörrarna. Dessutom slet jag med den ångest jag beskrivit vid tidigare inlägg. Ingen bra kombo. Alls! Jaja, red ut dagen och har sedan haft fantastiska tisdag och onsdag. Hektiska men så oerhört energifyllda. Jag har härliga kollegor och medarbetare och att slita sida vid sida med dem är en fröjd! Igår kväll dessutom en ljuvlig Anna-Gretasmiddag med HR Daniel som liten födelsedagspresent från mig.  Himla trevligt och förbaskat gott med ett bra LCHF-mål. Musslor, sniglar och Biff Teriyaki. Underlig men klart gångbar kombination. Rosé till gjorde susen!

Annars är LCHF ingen barnlek. Lill-Karlberg måste vara ett mental styrkeknippe som löst det i flera månader. Jag är paj efter bara någon dag. Konstant halv-illamående och hungrig är något jag och min relation till mat inte stödjer. Älskar att njuta av livet och detta känns inte njutbart. Nu är ju förvisso charkisar min absoluta favvis men idag hade salami och ost tappat sin charm. Förmodligen beror det på att jag måste välja det. Blir alltid lite obstinat när jag blir tvingad… Hallon till eftis var iaf riktigt riktigt nice. Funderar dock så smått hur det där med diet och Skånefest verkligen går ihop. Misstänker att de står på varsitt berg och pekar fuck you till varandra. Förmodligen står jag och utzar på Skånefest´s topp...


Pratade med min morbror tidigare. Ska låna lite bord och annat av dem till helgens drömfest. Han är grym! 10 minuter i telefon med honom och man ler med hela kroppen. Ser fram emot att träffa honom imorgon. Ser också fram emot att träffa resten av klanen Brynell som befinner sig i Skåne. Jag har förmånen att vara del av världens bästa släkt. Älskar dem alla! Ser också fram emot att återse Kämpingestranden. Kommer ner till vårt hus vid 19-rycket och är säkerligen på stranden så fort jag förmår. Där hämtar jag verkligen kraft. Minns när jag gick på stranden på förmiddagen innan jag skulle åka iväg på första omgången av My Concious Leadership; MCL. Var nervös som tusan, både för att genomföra utbildningen helt på engelska, men framför allt för att komma dit och vara yngst och ”lägst i rang”. Vilken positiv upplevelse detta sedan blev för mig. Bland det bästa jag gjort!

Det jag så klart mest ser fram emot med helgen är att återse alla mina fina Skånegäster. Vi har ett rejält mission att uppnå och överträffa föregående års baluns. Det var en ren dröm!  Dock förträfflig laguppställning även i år och jag har full tilltro till att vi har alla möjligheter att lyckas. Lite ågren inför söndagen eftersom jag måste raketstäda och åka tillbaka till Jkpg. Vråltaskig timing att Säljchef Sverige kommer till stan och ska umgås med mig hela måndagen. Brukar kunna skjuta hejvilt från höften men gör det allra bäst när jag är pigg. Gissar att jag på måndag kommer vara allt annat än pigge-piggsvin. Jaja, skit i det - nu kööör vi!

Resten av sommaren börjar också staka ut sig framför mig på ett alldeles förträffligt sätt. En möhippa, två bröllop, Skåne med Karla, Skåne med familjen, Göteborg och Smögen. Då är jag inte ens fulltecknad och det är ju egentligen my style. Älskar det men ska ändå i år välja en lite annan linje med rätt mycket insättningar på relalalalaxa-kontot. Året som gått sedan föregående års semester har varit intensivt och emellanåt slitit rätt hårt. Vilket år egentligen. Har aldrig utvecklats som nu. Har aldrig växt som nu. Tiden har aldrig flugit iväg så för mig som under detta år. Någon gång halvvägs bestämde jag mig för att vara här- och närvarande och njuta av alla stunder. Vilka känslostormar. Av glädje, av hets, av bekräftelse, av rädsla men framför allt av lycka. Har skrattat så många gånger! Apropå att tiden flyger iväg. Nu när jag har skaffat mig förmågan att lyfta kan jag ju flyga med den. Underbara framtid!

Nu dags att fortsätta panikpacka. Kommer säkerligen vara spot-on med precis varenda pinal jag tar med mig. Kommer säkerligen helt undvika övervikt. Tills nästa gång, Bon voyage som Lehman skrev!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0