brynellan

Sitter och försöker skriva tal till min äldsta vän Louise. Så mycket jag vill säga. Fan, detta blir aldrig bra och aldrig tillräckligt!! Läs och tyck till snälla Ni!


"Louise och Stefan - eller framför allt Louise.

Nu gifter Du Dig alltså, den första av de fyra gamla bästisarna. Så klart vill vi tre hylla detta med några ord, och jag har förmånen att börja.

Du och jag Louise, vi lärde väl egentligen känna varandra i och med att jag föddes ett halvår efter dig. Ett sådant sätt att lära känna varandra, skulle så klart kunna mynna ut i av föräldrar forcerat umgänge, och en massa andra pinsamheter. Så var dock inte fallet för oss. Älskade vän, vi fann varandra och som jag alltid hållit dig kär.

Ja, detta är ju den perfekta upp-peggningen för ett hjärtligt, sentimentalt och tårdrypande tal. Låt oss nu försöka ta kol på det.

Louise, för mig är du utöver en ljuvlig vän, godheten personifierad.

Ett mycket gott exempel på denna godhet kommer vid ett telefonsamtal vi har i unga år. Minns inte hur gamla vi är, men tippar någonstans kring åtta-nio. Godheten till trots gör du då det absolut värsta du gjort mot mig någonsin. Än idag faktiskt. Du slänger på luren rakt i örat på mig. Vilket jäkla skitbeteende. Anledningen visar sig dock sedan vara att Du under samtalet suttit och lekt med en nitapparat och nitat dig själv i tummen. För att inte skrika i mitt öra var du tvungen att lägga på så att du faktiskt kunde göra utlopp för din smärta. Ont gjorde det säkert. Som fan. Men god som du var, och är, tänkte du först och främst på mitt lilla öra. Det tackar jag så klart för!

Ja, god som sagt. Och därför fick jag inventera längst in i minnesbanken för att hitta en liten liten dark side hos Dig Louise. Egentligen borde jag ju vända mig till Ann-Sofie och höja vad vi brukar kalla ett varningens finger. Om Du någon gång sätter spaden i jorden på olämplig plats i Karleby och som av en händelse råkar hitta en liten burk – öppna den inte! De väldigt få (men väl utvalda) som inte omfamnades av Louises godhet gick nämligen ett annat öde till mötes. Till dem hittade vi, i Karlebys gömmor, diverse olika ingredienser; Bensin, bittermandel, klorin mm mm. Vad blir det då utav detta; jo tack – det som de ogillade skulle matas; GIFT! Ja visst, där föll väl glorian allt lite på sned…

Nog med roastande. Det var mest för publiken ändå.

Louise, främst så har du och jag delat böckernas värld. Fantasiernas värld. När vi tillsammans på skolavslutningen gråtit över att lämna fröken Marianne i drygt två månader kunde vi åtminstone glädjas åt en sak. Alla andra barn fick inför sommaren låna 15 böcker på bibblan. Du och jag hade som special treat maxantal på 30. Och allt vi läst har vi nog faktiskt lekt; Allra käraste syster, Troll, Lilla huset på prärien, Stallflickor, Indianer, Barnen från Frostmofjället och Judar. Aldrig har vi behövt förklara för varandra - ändlös fantasi hade vi ju p.g.a. böckerna båda två. Min barndoms lekar är i så många hänseenden DU personifierade. Vad vill jag då säga med detta? Jo; Att det jag högst önskar, mina framtida barn, är en så fantasirik uppväxt som jag själv haft. Och inte minst, en så fantasirik vän som Du Louise att dela det med. Idag är kanske det märkliga är den enda lek, eller det enda scenario vi aldrig lekte, utspelar sig just nu. Ditt bröllop var något av det enda som aldrig ens var en fantasi, jag är så glad att det idag är på riktigt!

Över till Dig Nea:

NEA’s part.

MALIN’s part.

Så nu återstår för oss tre, egentligen bara två saker:

För det första; Att lämna över vår allra käraste Louise till Dig Stefan. Nu är det din tur att leka och värt att minnas är ju som sagt att Louise har en mycket mycket stor fantasi.

För det andra; Att hylla brudparet.  Och detta vill vi inte göra med en skål utan med en sång. Vi kommer nu dela ut låttexten och förlitar oss sedan på Ert yttersta engagemang i att göra denna hyllning riktigt minnesvärd.  Vem som skrivit och framfört den är ingen slump; det är Louises första stora idol – Tommy Körberg. Så kära vänner, skäms nu inte utan ta nu i och stäm upp tillsammans i hyllning till brudparet; här kommer STAD I LJUS.

Min resa var mot solen, långt bortom alla slutna rum,
Där allting är oändligt, och alla gränser har förevigt suddats ut.
Jag ville se miraklet, och höra ord som föder liv,
Bli buren av en styrka, som bara växer när jag anat mitt motiv.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.

Och så när allt förändrats, när tiden inte längre finns,
Så ser jag oss tillsammans, och då är resan slut,
Det enda som vi minns.

Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge mig liv, där allting föds på nytt.
Stad i ljus, i ett land utan namn,
Ge, ge mig liv, där allting föds på nytt."