Herr & Fru Härdelin
Igår blev alltså min härliga barndomsvän fru Härdelin. En underbar och glädjefylld dag på alla de sätt. Vädret var rakt igenom helt perfekt och östgötaslätten visade sig från den bästa av sidor. Blommande raps, vidunderliga vidder och en ömsint doft av kogödsel. En vacker vigsel (kan en vigsel vara annat?) med fantastiska musikval; "Kärleken förde oss samman", "Utan dina andetag", en Sonja Aldén-låt jag juist precis i detta ögonblick inte alls kan minnas namnet på och "Nothing else matters" som utgångsmusik. Jo tjena! En storslagen överraskning från Malin till Mats när läktaren innan utgångsmusiken fylldes av en lokal manskör som sjöng "Just idag är jag stark". Då var det inte många hår på kroppen som inte stod upp kan jag säga! Gårdagens låt får man väl annars säga är "Euphoria". Märkligt hur man kan gå från totalt ointresserad till patriotiskt lycklig i ett så tvärt kast. Hurra, älska Sverige! Åter till bröllopet. Jag hade ju den äran att vara toastmadame vilket faktiskt var en utmaning. Är inte helt nöjd med utfallet, mycket hade kunnat gå bättre. Tidsschemat höll nog inte en endaste tid om jag ska vara helt ärlig. Till slut blev det dock brudvals och discodans. Och en bar som tidigare inlägg skvallrat om, serverade betydligt mer drinkar än vatten till undertecknad. Att man aldrig lär sig... En ynnest att få gifta bort sin vän och inse att man inte mister någon utan får ännu en. Mats har smugit sig in i även mitt liv och som jag framhöll igår, har han en enastående egenskap. Han låter Malin vara precis den hon är och den absolut bästa versionen av sig själv. Det kära vänner, säger novisen på området, måste vara essensen av det där man kallar kärlek. Avslutar detta med att på mycket passade vis återigen citera Daniel Hed; LÄNGE LEVE KÄRLEKEN!
