brynellan

Idag testade jag äntligen lille foten och den höll. Dessvärre var det inte precis lika väl ställt med orken... Hjärnan verkar dessutom också fullkomligt frånkopplad eftersom jag gav mig ut i denna, som bekant mycket ymniga blåst, i utsläppt hår. Blev väldigt lycklig när jag hittade en tofs runt handleden kan jag säga. Ett lugnt tempo men jag tog mig runt sjön iaf. Nu jäklar ska stora satsningen ta fart på allvar!

Träffade Svägerska Strahl-Funck runt sjön som hade ett härligt tempo. Där blev man avis. Länge sedan jag stötte på denna sprudlande figur och jag jag sprang efter lite snicksnack vidare med härlig energi. Ska kanske inte tala så illa om Jkpg - några ljusglimtar finns här ändå!

Igår var det fullkomlig melt-down på ingång när jag inte alls fick igång nätverket till datorn här hemma. Hade en sak som var tvungen att vara klar till kl.08 idag så det var inte annat än att ställa klockan och vara på jobbet strax efter kl.06. Fruktansvärt hemskt att kliva upp trots att jag somnade redan kl.20,40 igår. Kommer aldrig lära mig detta tror jag. Dock får jag jag säga att det var lite-lite skönt att sitta ensam på jobbet och kunna ha radion på. Bra drag under tangenterna var det också för Brynell!

Dagen rullade sedan vidare i ett jäkla tempo och någon gång på eftermiddagen kände jag att nu brister det snart. Ungefär i samma veva hör jag min chef sitta och prata i telefon om det utvecklingssamtal han alldeles snart skulle gå in i. Ja, hans utvecklingssamtal var det jag trodde var vårt avstämningssamtal. Mao ett samtal i syfte att utveckla mig. Kom jag förberedd? Nej. Var jag upplagd? Nej. Snarare var jag helt gråtfärdig av stress och fick inleda mötet med att de första tjugo minuterna sitta och kämpa för att inte börja gråta. Precis i denna situation har jag varit så många gånger innan. Jag jobbar så in i helvete hårt och drar inte i nödbromsen förrän jag nästan snuddar väggen med näsan. Känns bra att man inte alls lär sig. Vi hade iaf ett mycket bra samtal och jag måste säga att jag verkligen uppskattar min chef. Han är för jäkla bra! Han är tuff, drivande och låter inget falla mellan stolarna. Samtidigt ger han mig verkligen ansvar och befogenheter och visar innerligt att han tror på mig. Det känns som att han ser mig och vad jag gör. Dessutom är han i många avseenden (i mindre sällskap) totalt politiskt inkorrekt och skämtar om allt. Sådant älskar jag! har vuxit mycket med honom som chef och ser mycket fram emot framtida fortsatt samarbete. Dock får jag nog jacka ner en aning och inse att detta ju faktiskt är ett jobb. Inte mitt liv. Otroligt mycket lättare sagt än gjort, sitter ju trots allt och hamrar på jobbdatorn hemma vid köksbordet som vanligt.

Nu dags för en dusch och därefter ska jag återigen ta mig en tidig sänggång. Man är ju trots allt snart 29... Sov gott!